Five Days of Milk

Trots en massa träningsmil de senaste tolv månaderna känns mina ben emellanåt som italiensk överkokt spaghetti. Vad gör man då? Jo man tränar mer eftersom det här med doping inte riktigt är min grej. Frågan är bara vilken träning som ger mest effekt. Det var dags att prova lite nytt och därför tänkte jag övergöda dem med mjölksyra under en vecka. Fem pass på timmen och gärna med mina SUMOvänner, ja så länge jag hängde med förstås.

Måndag.

De flesta vilade efter Velothonen så jag drog ut efter jobbet och körde CX-pelotonen. En varm och fin kväll ute i Nacka. Gick hyfsat och jag tyckte jag hade lite pang i benen även i backarna. Var en del motionärer ute så jag tog det lugnt. Några tjejer joggade i bredd med musik i öronen och först när en cyklist dök upp från andra hållet hörde de även att jag låg bakom, man är ju så hänsynsfull. På vägen upp från äventyrsbanan gick några hästar. Jag passerade grymt långsamt, vill absolut inte skrämma någon häst med mitt gnisslande ekipage. I övrigt var det ganska ont om folk och jag kunde trycka på ganska bra så att syran kom. Blev egentligen inte så trött i kroppen men kände förstås efteråt att benen hade fått jobba. Fikat fick bli hemma gjort av en överprisad Nespressomaskin.

Tisdag.

Upp 05.20 för den fantastiskt fina rundan Älgö Deluxe. SUMOs egen lyxrunda bland stora villor och fin havsutsikt ute på Älgö i Saltsjöbaden. Flera SUMOs var på plats och vi drog iväg. Gick bra och jag tyckte jag kunde köra utan större besvär och jag skötte mina förningar. I nedförsbacken mot Solsidans station låg The Brute först och sin vana trogen drog han upp hastigheten i 60+ km/h. Som nr fem i ledet och redan några meter efter fyran blev det helt omöjligt att komma ikapp trots att Oscar körde förbi och erbjöd mig sin rulle. Benen fulla med syra. Jag krigade på men grabbarna flöt iväg ut mot Älgö. Bara att kämpa och syran växte än mer i benen. Ute på Älgö körde jag motsols och mötte gänget för att hänga på igen men på tillbakavägen dog benen i första backen, segt. Körde solo tillbaks och fikat på Magnus Johanssons i Sjöstan blev välbehövligt.

Onsdag.

Upp samma tid, 05.20. Varför sluta med ett vinnande koncept? Nu var det dags för lvg-pelotonen. Den klassiska rundan där jag senaste tiden alltid blivit avhängd av grupp 1, kommit ganska långt i grupp 2 innan jag/vi blivit upphunna och klarat mig formidabelt de gånger jag kört i grupp 3. Det här är ju en syravecka så något annat än grupp 1 fanns förstås inte. Kändes som vanligt bra till efter segmentet järnvägspizza. Där producerades syra så det rann ur öronen och den fina klungan susade iväg efter kurvan utmed Duvnäsviken. Kanske behöver jag aerohjul? Tycker det är svårt att hålla uppe farten i 50+km/h någon längre stund. Hmm. Upp Österviksbackarna och sedan vändning vid T-korset. Körde ganska hårt tillbaks men redan i Ektorpsrondellen såg jag den hungriga klungan komma susande. Ha, rekord i att snabbt bli upphunnen. Hängde på i svansen och fick några PR. Som vanligt lite ryckigt och efter kurvan mot Sicklasjön blev det godnatt igen. Inga problem med det och körde klart rundan med ömsom fart på platten och ömsom lite segt med syrabenen i uppförsbackarna. Klart godkänd insats med tanke på målet att få trötta ben och som vanligt hög klass på Kalles frukost på Le Mond.

Torsdag.14311339_264138013985562_8569567003245606824_o

Frun började tycka jag var galen men självklart gick jag upp tidigt. Som omväxling redan 05.15. Bort till SCS för att möta upp mina SUMOs och sedan fin cykling genom ett ganska tomt city ut till Djurgården för Morningspins, tre varv på 10,2 km med uppsamling efter varje varv. En runda jag inte kört tidigare. Kom många duktiga och förstås avsevärt yngre cyklister än undertecknad till den idylliska samlingen på Djurgårdsbron. Vi drog iväg för en första pistvisningsrunda i lagom takt. Lagom och lagom. Jag fick ta i en del och halkade av lite mot slutet. Banan är jäkligt rolig men lite farlig pga skymda tvära kurvor samt en del hinder som längsgående spårvägsspår och en smal passage vid ett bilhinder. Andra varvet gick mycket fortare och som vanligt gjorde jag lite taktiska misstag så avhängningen blev ett faktum ganska tidigt. Jag krigade dock på och benen var väl inte på topp kanske så här dag nr 4. Syra, syra, syra. Blev fundersam mot slutet och tänkte att det blir nog inget varv 3 men så stod hela gänget där på bron och då gick det ju inte att svika. 10 sekunders vila och så körde vi igen. Nu gick det bättre rent hjulsugarmässigt och jag var rent av på väg framåt i klungan någon gång. Orsaken var förstås att alla tog det lugnare. Råkade ramla av efter Kaknäs men var nöjd vid det fina fikat på Valhallbageriet.

Fredag.

Så var det dags att fixa en bra tid på CX-pelotonen – Not. Mina SUMOsar hade annonserat att vi skulle under timmen. Det är ju förstås inga problem för SUMO i sin helhet men räkna inte med mig än på ett tag. Skrev jag förresten att jag gick upp tidigt? Måste nog ha sovmorgon i helgen. Vi var 8 SUMOs som drog iväg och redan upp på eljusspåret efter lilla Sickla var jag en bit efter och flåsade som en galning. Plötsligt kom Robert förbi och jag hängde på utmed ängarna vid Björkhagen. Men det dröjde inte länge förrän jag släppte även honom. Nåja, bara att kämpa. Gick bra på platten på grusvägen och även upp efter bron kändes det någorlunda OK. På äventyrsbanevägen blev det som vanligt en del studsande och nästa gång skall jag nog prova med lägre däcktryck. Ut efter lite stånkade på Erstaviksvägen och högt tryck på pedalerna. Nu blev det till och med fartvind i öronen. Lite dimma låg över ängarna och det stod ett 20-tal hjortar och betade en bit från vägen, mysigt. Jag tryckte på och tänkte att något jäkla PR borde man väl fixa ändå. Tillbaks från Golfbanan dök solen upp och jag fick en medcyklist i form av min egen skugga. Den såg pigg ut. Fast upp på slakmotan låg han hela tiden framför och helt omöjlig att komma om. Speciellt med mina ben med ingrediens syra. Kämpade som vanligt och nedför Peter Sagan kom det faktiskt ett PR. Den nedfarten är lite vild och där vill man ju inte dunka in i något träd precis. Återsamlades som vanligt med mina SUMOsar på Le Mond och veckans bästa fika.

Summary

Veckan har varit trevlig med omväxlande cykling. Fast det här med att köra hårt fem dagar i rad innebär att från dag 2 och framåt blir benen bara segare och segare. Det medför att cyklar man med kompisar som redan från början är starkare/yngre/snyggare/smartare så bör man tåla att bli avhängd. Fast hur var det nu? Att bli avhängd är väl ett bevis på att man tagit i som satan?
Nu ser jag fram emot nästa vecka. Resulterar denna träning i någon förbättring bör jag väl märka det då? Fortsättning följer….

//The Dictator

Facebook Comments
« »

© 2019 Sumo Cycling Club. Tema av Anders Norén.