En (o)vanlig fika-runda eller Café-cyklistens betraktelser.

På allmän begäran, eller åtminstone på Emil Ekströms, begäran följer nedan en betraktelse hur en dag i Cafeét kan se ut. För den oinvigde som inte har cykelsporten som stort intresse så innebär Cafeét inte riktigt vad man kan tro men om ni orkar läsa vidare så kommer ni snart förstå vad Cafeét på en aktiv cykelrunda är.

The Brute hade kallat sina mannar till en ”Lära-känna-varandra” runda ute på Ekerö. ”Lära-känna-varandra” för att ambitionen är att köra Vätternrundan vansinnigt fort 2017. Verkar inte som man lär sig någonting ju äldre man blir. Borde ju förstått att ”Lära-känna-varandra” har lite olika innebörd beroende på vilken referens man har. Den oinvigde, t ex den som inte haft förmånen att cykla med någon av bröderna Ekström, kan ju förledas att tro att det innebär att man lökar runt lite i snacktempo och tar en fika efteråt. Det sistnämnda är ungefär det enda som stämmer.

14390747_10153937218757965_6204154203041632168_n14333767_10153937219057965_1465681275343618904_n

Hursomhaver, samling 7.30 vid SCS för avfärd ut mot Ekerö där ytterligare fartfantomer uppenbarar sig. Genom stan förlöper rundan planenligt och inga direkt hastighetsrekord slås utan här är det ”safety first” som gäller och undvik om möjligt att bryta mot alla trafikregler, stanna om möjligt vid stopp-skyltar och rött lyse, dvs om inga motorburna fordon är närmare än att man förhoppningsvis hinner passera.

14355574_10153937218587965_5465856460564045118_n

Vid brostugan ansluter 5-6 cyklister varav en identifieras som kommandes på 14:e plats på förra helgens Velothon, säger lite om uppställningen på dagens runda. Nåväl, lite planering inför rundan är aldrig fel. Grundplanen innan rundan var att i tänkt snitthastighet (~42km/h) för nästa års Vätternrunda trampa en sväng ut mot Färingsö och runt därute men i det fina nästa vindstilla vädret undrar någon lite försynt om det inte är en bra dag för att utmana KOM:et på Ekerövägen ut till färjeläget ut mot Adelsö. I ett sånt här gäng tycker ju dom flesta det är en alldeles förträfflig idé men för att slå KOM:et så måste snittfarten ligga på drygt 45km/h.

14355058_10153937218667965_6682219631505321804_n

Här ståendes med min för dagen välpumpade stålhingst (min Italienska skönhet befinner sig fortfarande hos Mathias i Rotsunda för omvårdnad och uppladdning) bland företrädes fantomcyklister i sina bästa år, i alla fall alla troligen sub50, med karbonvidunder så börjar jag så smått undra, hur i hela h…..e ska det här gå. Då säger The Brute följande förlösande ord:

  1. Samling efter rundan vid Brostugan ca 10.30 för gemensam fika. Bra, då har jag i alla fall en hålltid!
  2. Om man känner sig trött så är det helt ok att gå ned i Cafét och vila sig ett tag.

Vi pinnar iväg i lagom uppvärmningstempo ut mot Träkvist där trupperna samlas ihop och sista taktikgenomgång vilken i princip lyder: nu kör vi allt vad tyglarna håller! Jag har kört det är segmentet en gång tidigare och då hängde jag med ungefär halvvägs till färjeläget och förhoppningen den här dagen var väl ungefär densamma. Lite strategiskt, tyckte jag då, lägger jag mig en bit bak eftersom segmentet börjar lite uppför. Vad jag inte riktigt planerat för var att det skulle gå i ljusets hastighet från början så när jag i ytterled närmar mig täten så är givetvis inte motlutet slut och redan här börjar problemen. Orkar inte riktigt ända fram och smiter in i innerled där någon hygglig själ släpper in mig och eftersom vi nu kanske kört hela 500 meter så är det ju bara 44 500 meter kvar, bra! Inser snabbt att det är bäst att lyda The Brutes förlösande ord, dvs jag lägger mig i Cafeét vilket då för den oinvigde är sist i klungan, och tänker att här ligger jag kvar till tempot helt enkelt knäcker mig.

Klungan roterar på i bra fart men hur fort det går har jag ingen aning om eftersom jag vägrar flytta mina ögon från framförvarande hjul med risk att då flyga av som en svala som tar sina första vingtag en solig försommardag. Inser snabbt, jaja allting är ju relativt, att det är ett ganska stort ansvar att ligga i Cafeét. Dels ska man ju se till att den som ska in i rotationen verkligen vet att det är hans (den här gången hade vi inga kvinnor med) tur att gå ut och in på rullen på framförvarande cyklist och dels hålla koll bakåt så ingen obehörig försöker tränga sig in i klungan vilket iof sig inte var någon större i den fart vi for fram i men ansvarsfull som man är så håller man ju förstås koll bakåt ändå. Faktiskt två uppgifter, en mer än dom som roterar som ”bara” behöver tänka på att hänga med framförvarandes bakhjul.

Ja, hur förlöpte då rundan? Jo för det mesta så gick det riktigt bra, ibland något ryckigt men med tanke på att det var första gången den är klungan körde tillsammans så måste betyget bli med beröm godkänt även om vi inte klara KOM:et den här gången. Den största överraskningen var nog att Café-cyklisten faktiskt hängde med nästan, sladdade litet dom sista 500 metrarna, in i mål!

Café-cyklistens betraktelser i punktform:

  • Det är många riktigt starka och duktiga cyklister i den här klungan.
  • Det är viktigare att hålla jämnt tempo än att det blir ryckigt, men det säger nog sig självt. En av anledningarna till att det kan bli ryckigt ibland tror jag är att någon går ner och hälsar på i Cafeét och då hamnar i vissa fall dom starkaste cyklister efter varandra och då dras tempot med någon konstig automatik upp när dessa kommer fram till täten efter varandra. Här bör nog dom som är starka tänka sig för lite annars körs det nog slut på dom som ligger på gränsen att kunna följa med i rotationen. Vet ju att det är som att svära i kyrkan men kanske kan orden ”håll igen” användas vid något tillfälle för att slippa en del spurter för att komma ikapp framförvarande cyklist.
  • Tror också det är viktigt att hålla ett lite lägre tempo, alltså lägre än på platten, när det går uppför med ”rätt” cyklister där framme, dvs inte dom som det inte spelar någon roll om det går upp- eller nedför för, vilket jag tycker vi gjorde hyfsat bra. Men lika viktigt är att hålla ett bra tempo och trycka på ordentligt utför och då måste dom tunga och starka ligga längst fram och inte dom lättaste. Här tycker jag vi misslyckades några gånger då till och med jag fick använda bromsarna utför ett par gånger.
  • Som Marcus också nämnde efteråt kan vi ligga en bit ut till vänster också så det finns mer manöverutrymme skulle något inträffa så man behöver svänga åt sidan lite utan att för den skulle besöka grönsakerna i diket.
  • Trots många cyklister som tidigare inte cyklat tillsammans var kommunikationen riktigt bra och trots att det bitvis gick riktig fort så kändes det aldrig osäkert på något sätt.
  • Tycker också det klokt av några att ibland komma och hälsa på i Cafeét för att efter en liten stund komma tillbaka starkt i rotationen, inte minst var det ju trevligt med lite sällskap.
  • En trevlig iakttagelse är också när Emil ”The Speed Lunatic” Ekström så där lite lagom försynt glider ut någon meter till vänster och kollar vilka som fortfarande är med. Verkligen sympatiskt när man själv tuggar styrlinda så det nästan glöder i aluminiumstyret, hur orkar karln?

Ja, det var några betraktelser från Cafeét en fin höstdag ute på Ekerö med härliga cyklistkamrater.

/Claes Westberg alias The Joker tillika föreståndare för Café de Claes

« »

© 2019 Sumo Cycling Club. Tema av Anders Norén.