Le Peloton du Nord + Lidingö Lunch Ride – cykla racer ger endorfiner

Torsdag 6 april 05:35 – Telefonen plingar med låg volym för att inte väcka resten av familjen hemma hos Shinkansen. Alla prylar är framplockade så det är bara att glida i Sumotröjan + en massa andra kläder och glida iväg till Enebybergs torg i den kyliga morgonluften. Väl på plats så pratar Jonas om att vi tar det lugnt och fint idag. Jag förstår inte riktigt vad han menar. Lord Business och undertecknad har redan dagen innan lagt upp en taktik. Vi ska försöka rycka i sidvinden på Gudbyvägen och sedan köra hårt hela vägen till målet i slutet på Hagbybacken. Om han från La Chemise hänger på i rycket så får vi köra vidare och invänta hans ryck i Hagbybacken. Vi trampar iväg och det rullar på ganska bra, jag tror klungan spricker upp där bakom. Två bommar och lite rödljus gör att klungan återsamlas och de flesta är nog med fram hela vägen till Gudbyvägen där Pelotonen vänder tillbaka hemåt igen. Det har rullat på ganska bra, men vi har bara varit fyra-fem stycken som tagit förningarna och en viss trötthet känns i benen. Jag kollar med Lord Business om han är med på rycket, han tvekar först men kommer strax förbi och så kör vi upp för första backen. La Chemise kommer snart upp och förbi och tar en ny förning – första planen misslyckades alltså. Skålhamrabackarna känns, men det går inte överdrivet fort. Jag tar några förningar och höjer farten men lägger mig medvetet i svansen när vi kommer in på Hagbyvägen. Nu gäller det bara att ta det lugnt och invänta när rycken kommer. Efter backens första kurva går det alltför långsamt jag går upp och drar men trycker inte på (under 300watt här). Nu kommer rycket från La Chemise, han får direkt 10-20meter och jag trycker på. Sakta så minskar luckan, det känns i benen, efter 40s@650watt kommer jag jämsides men har inget fartövertag. Han svarar och tar spurten.

Bra känsla i både ben och huvud hela varvet. Förra året tappade samma bakhjul i mitten av backen och hade inte alls möjligheter att jaga ikapp. Faktum är att den känslan har varit med mig som motivation på en del trainerpass under vintern.   En snabb fika och sedan rullade hem jag och gjorde sällskap med mina killar som cyklar till skolan.  Väl på jobbet så kändes benen ganska sega, men fanns det kvar något pang pang till Lidingö Lunch Ride?

Dags för lunch, en snickers och två bananer borde väl räcka. Sedan på med den effektförstärkande Sumo-tröjan. Rullar bort till Tegeluddsvägen och slår mig ned på en bänk i solen. Vad har jag nu gett mig in på? The Speed Lunatic, The Brute och Robert dyker upp och vi drar iväg. Lite snacktempo över bron och sedan bryts lugnet av the Brute – ”Nu kör vi!”. Dags och vakna benen, det gör ont i dem redan i första backen. Jaja, det är bara och bita ihop och ta sina förningar i vårt spontana lagtempo. The Speed Lunatic yrade något om fartökningar och inte bara hålla lugnt dieseltempo. Hur funkar det när vi redan ligger och trycker på i över 40? I Canadabacken kommer första rycket, jag lyckas hålla fart och kan stänga luckan nästan direkt efter krönet. Sedan rullar det på i bra fart ner mot Elfvik där nästa ryck kommer. På denna sträcka tar vi dagens första KOMs. På slutet räddas jag någon som är ute och övningskör och det går lite lugnare. Tillbaka är det motvind och det blir mystempo även om förningarna känns rejält i benen. Vi rundar upp på Canadabacken igen och The Speed Lunatic drar på i 45km/h uppför backen och ett nytt KOM. Full fart ner mot Elfvik igen, jag tar rygg och här uppnås dagens högsta hastighet – 63km/h – 500W bara för att hålla hjulet på The Brute. Äntligen är vi på väg tillbaka, nu börjar en viss trötthet uppkomma, vi tar det lugnare och väntar in varandra de sista kilometrana på Lidingö.

Att få till två intensiva pass innan kl13 på en vanlig arbetsdag känns lite märkligt. Kroppen är full med endorfiner och det är svårt att varva ner på kontoret. Det att märkligt att man genom att göra av med energi ur kroppen kan bli full av energi i huvudet.

Shinkansen

 

 

Facebook Comments