Efter nästan två veckors vila från allt cyklande så blev det helt plötsligt ett utmärkt läge att göra premiär som licensierad cyklist tävlandes för Stockholm CK. Skulle jag anmäla i A, B eller kanske C-klassen? Då det var mitt första GP så kändes B-klassen precis lagom. Väl på plats dök även andra i Stockholm Allied Powers upp som alla skulle köra B-klass. #21 klistrades på hjälmen och sedan var det dags för uppvärmning. Arlanda Test Track är riktigt kul. Vi körde en avkortad variant åt fel håll. För mig som aldrig varit där tidigare så hade ingen större betydelse. Banan innehöll många snirklande svängar, det flesta gick bra att köra i full fart. Svängarna före och efter målrakan var dock ganska tvära och kräver att man vågar lägga ner cykeln ordentligt. I dessa svängar var det dessutom svårare att ligga i bredd.

Upplägget är enkelt, först 30 minuters körning, sedan markeras det att ett varv återstår och därefter är det först i mål som gäller. Min plan var att hålla mig långt fram i klungan av de ca 30 st som skulle starta samtidigt. Genom att hålla mig långt fram skulle jag kunna hålla koll på eventuella utbrytningar och förhoppningsvis undvika strul i klungan. Genom att hålla en position långt fram så blir det mindre dragspelseffekt efter varje kurva och en del energikrävande accelerationer kan undvikas.

Efter ett varv så fick två stycken en liten lucka. Jag tänkte först lägga energi på att brygga upp till dem, men när den ena personen föll tillbaka bedömde jag att den andra inte skulle orka hålla luckan under 30 min i ca 40km/h. Då vi var en fyra fem stycken som höll farten uppe så åt vi efter halva loppet upp luckan. Jag gjorde själv inga fartökningar och gick inte på max när jag vara uppe och drog. Det kom några ryck i klungan, framförallt i medvinden på slutet av rakan. Dock inte värre än att det gick det snabbt gick att komma in på deras hjul. Fast jag inte hade den effektförstärkande sumotröjan gick det bra att följa med i fartökningarna. Under hela loppet tror jag aldrig jag gled längre bak än som fyra.

När skylten med en etta visades upp så gick farten upp. Nu skulle jag förhoppningsvis få utdelning för alla dödsfyror på trainern under vintern. Jag såg till att hålla mig som bakom de som drog hårt i motvinden. I slutet på motvinden så sprätte jag lite så jag kom in på hjul bakom Klas som låg först. I kurvorna inför sista rakan gick det rejält fort, och det var svårt för dem bakom att komma om där. På målrakan så satt jag lugnt bakom Klas och väntade på att han eller någon annan skulle rycka bakifrån. Målrakan är ganska lång så det fanns lite tid för att kontra på ett ryck. Det var Klas som ökade först och det var bara att mata  på och följa med. Efter att trampat med sittandes kände jag att det fanns lite pulver kvar i benen. När det var kanske 30-40m så ställde jag mig upp och la alla mina återstående watt och till min förvåning så ökade farten och jag gled om strax före mållinjen. Wohoo!

Arlanda Test Track var riktigt kul att cykla på. Jag vågade lita på att däcken greppade bra på den torra vägbanan och stod på hårdare i kurvorna än vad jag vanligtvis är bekväm med. SMACK-loppen är verkligen grymt bra arrangerade. Anmälan kan göras samma dag till nästa ingen kostnad alls (60kr inkl fika). Att få köra på avlyst bana tillsammans med andra cyklister som är vana att cykla fort känns oerhört mycket säkrare än motionslopp på allmänna vägar.

Resultatlista: http://www.smack.se/2017/04/15/omgang-4-arlanda-testtrack-kort-gp-kors-tisdag-184-kl-1830/

Strava: https://www.strava.com/activities/947942796

Om någon läsare har bilder från loppet så skulle det vara mycket trevligt att få lägga till dem här.

Shinkansen

Facebook Comments