Så blev det dags för en långkörare igen i form av en randonneur-runda på 40 mil.

Jag värmde upp med en 20-milare samt en 30-milare veckorna före för att få igång känslan av att man faktiskt kan cykla långt och länge. Den här gången var det även läge, efter vissa klantiga misstag inför tidigare rundor, för en rejäl laddning av energi så på fredagen tuggade jag ner en stor hamburgare till lunch, en tårtbit på fikat och sedan jättepizzan Orvar till middag. Den köper man på Robbans pizzeria i Tumba.


Upp klockan 04.50 för 2 portioner gröt och sedan iväg från sommarstugan där jag huserat för att ta mig till mötesplatsen på CircleK vid Östertälje station, en klassisk mötesplats för randonördar.

Av de cirka 20 anmälda hade ungefär 15 gjort som tuppen och gått upp tidigt. Jag morsade på några som jag kände och bland annat var SvenC från Uppsala på plats. Honom cyklade jag med, eller snarare efter, på en del av Ötzi XXL i december när jag totalbonkade med 20 mil kvar. Nu tänkte jag visa honom att jag faktiskt kan ligga i front också och inte bara cafécykla.
Jens, som var med på 30-milaren var även på plats och min taktik var att hänga med honom. Vid starten fick vi instruktion av Åsa om att Stegeborgsfärjan stängde kl 23 och missade man den fick man några extra mil in till Norrköping. Det borde vi väl ändå kunna undvika tänkte jag.

Fullkittad med allehanda SUMOkläder fick jag äran att rulla iväg först exakt 06.15 och redan i den första rondellen körde jag fel. Min nyinköpta GARMIN 820 edge visade rakt fram för av någon anledning hade jag laddat ned förra årets bana från MrHenrys spår vilket skulle visa sig få en del effekter. Så fort han tog en kortare pinkepaus eller liten omväg tyckte GPSen att även jag skulle göra det. Det blev festligt. Jag vände dock raskt och kom ikapp övriga som hade svängt vänster.

Jag och Jens körde sedan fel en gång till innan vi kom på rätt spår ut från Södertälje. Men ganska snabbt var vi ikapp övriga och så började vi trumma på. Efter några km var vi så fem man och förutom Jens var förstås SvenC med och även vår egen general Bengt samt Sebban73. (Happynicks).

Ner till Gnesta är det en trevlig cykelmiljö men lite lagom småkuperad terräng och fina kurvor. Vi växlade dragare i ett jämna perioder och med solen som gått upp och fåglar som kvittrade så kunde man omöjligen ångra sitt val av sysselsättning denna fina dag.

Det är inte så långt till Gnesta så vi fick ta en kort pinkepaus så att vi inte kom dit innan caféet öppnade vid 07.30. Där var nämligen dagens första stämpling i de fina franskspråkiga gula korten man får med sig för startavgiften på 100 kronor. Jag hade lyxat till det och även beställt medalj och då blev totalsumman 150 kronor. Om man undantar att man vräker i sig mat oavsett kostnad på en randonneursrunda så är det en billig aktivitet. (Att man köper cyklar, cykelkläder och tillbehör för tusentals kronor per år är en annan historia).

Vi hann med en snabb fika förstås och jag mosade i mig en mazarin. Precis när vi gick ut kom nästa gäng så cafépersonalen var nog ganska nöjd med morgonen.

Vi rullade nu vidare nordväst och det blev en del motvind och kantvid. Emellanåt låg vi på vinge men som femte man kom man då lite väl långt ut i mitten av körbanan. Nu var det ju inte direkt någon trafik i övrigt att tala om så det gick ändå ganska bra att bre ut oss när det behövdes. Milen rullade på i ganska hygglig fart och ”plötsligt”, efter sammanlagt 96 km var vi i Hälleforsnäs och stämplade i en mataffär. Självklart drog vi oss varsin drickyoghurt, en dryck som toppar listan på föda för en randonneur. Lite lagom mycket socker, ganska gott, vätska och därigenom snabbkonsumerat. Utanför vid en busshållplats stod ett lite lurigt gäng så Jens stannade utanför och pysslade lite med cykeln när vi andra handlade, kändes tryggt.

Ut igen och trampande till den förmodade medvinden eftersom banan nu snart skulle söderut. Jodå, efter ett tag fick vi lite medvind eller i alla fall något ditåt. Terrängen var fortsatt fin och vi passerade många små gårdar med olika former av djur. Bland annat passerade vi ett ställe med Lamor som Kontrapunkt lite senare tog en bild på. Eller var det hundar? Fråga David Batra.

Nästa ställe att sikta på var Reymyre efter 170km. Vädret blev allt varmare och det började bli dags att lätta på klädseln. Av åkte ben- och armvärmare. I Reymyre blev det obligatorisk matkonsumtion, varför inte en drickyoghurt? Någon? Nu käkade SvenC en glass, såg gott ut. Själv tog jag som omväxling en macka med skagenröra. Plötsligt började någon slags åldersbestämning och det visade sig att undertecknad, Bengt och SvenC var i princip oldboys och de övriga två några slags ungdomar. Vet inte riktigt vem som var avundsjuk på vem så det får vi väl diskutera igen en annan gång.

Jens hade som förslag att vi skulle äta i Norsholm så det blev vackert till att fortsätta dit. Vackert var också vädret så vi fortsatte avklädningen en del men byxor och tröja behöll vi på för fridens skull.

Vägen kurvade sig fram och vi passerade väster om Glan, genom Skärblacka och Kimstad och sedan rullade vi in i Norsholm där de förträffligt nog hade placerat en fin restaurang direkt vid Göta Kanal. Nu var det lunch och varför inte då börja med en räkmacka.

Och sedan avsluta med Oxpytt.

Jens räknade nu ut att vi skulle behöva dra iväg senast 15.05 för att hinna med 16.30-färjan. Sagt och gjort drog vi iväg strax efter 15. Vinden hade nu tyvärr inte vänt och eftersom vi cyklade österut så blev det en besvärande motvind och sida mot. Tråkigt. Snittet var svårt att få någon ordning på så när det enligt vägskyltarna var 10km kvar så trodde Bengt att vi inte skulle hinna. Jens och jag tyckte att det gör vi om vi ökar lite. Det slutade med att jag och Jens körde järnet för att så att säga hålla färjan tills övriga tre dök upp. Fast de där 10km var närmare 12 innan vi var framme. Färjan var precis på väg att åka när Jens ställde sig vid rampen och gjorde det internationella tecknet för att cyklister var på väg. Och se på f-n. Färjekaptenen väntade och våra kompisar hann med de också. Festligt!

Nu var ju planen en snabbfika men stället på andra sidan hade stängt för länge sen så vi rullade vidare i maklig takt till nästa färja, den över Bråviken. Mina ben hade av någon märklig anledning blivit lite tröga av 12km spurt så jag var glad för takten. Taktiskt sett var det bra att ta det lugnt för då fick vi en korvpaus vid det nya färjeläget.

Över färjan och sedan uppför den långa långa backen. Egentligen är det varken lång eller brant men segt var det. Nu hade vi bara sådär en 11 mil kvar att rulla. Om man får tråkigt på en randorunda kan man alltid räkna ut hur många dragningar man behöver göra till nästa stopp. Om jag drar 9km då kanske det räcker med 2 till innan nästa stopp? Nu drog Jens överlägset längst varje gång och vi övriga gjorde vad vi kunde där framme. Ibland glor man på GPSen väldigt ofta för kilometrarna kan verkligen sega sig fram. När det börjar mörkna kan man även kolla lite på sidorna av vägen. Det uppstår nämligen någon form av hägringar där i skymningen. Jag såg allt möjligt konstigt, eller så berodde det på trötthet eller bara galenskap i allmänhet.

Vi klarade oss igenom Nyköpings trafik och körde sedan mot Sillekrog. Det gick ganska snabbt och inne i värmen satte vi oss i deras ”lounge” och yrade lite. Jag åt en morotskaka med tjockt lager sockerglasyr och såg väl ändå hyfsat pigg ut efter 35 mil.

Nu blev det dags för reflexvästar och lampor på. Det är riktigt mysigt att cykla i lampans sken och se de röda små bakljusen när man ligger där på rad. Vi fick nu ganska tråkig motvind och speciellt från Vagnhärad och tillbaks hem, CircleK i Östertälje alltså, gick det lite motigt ibland. Men precis som solen går upp varje dag så närmade vi oss bebodda trakter och efter 407 kilometers trampande var nattluckan på CircleK som en ljuspunkt i tillvaron. Vi lämnade in våra gula kort och tackade varandra för ett bra genomfört race där vi lyckades hålla ihop på ett mycket bra sätt. Att cykla själv hade varit jäkligt tråkigt.

Hela rundan gick helt utan incidenter vilket jag tackar mina medcyklister Jens, Bengt, SvenC och Sebban73 samt övriga trafikanter därute på vägarna.

Snabb biltransport tillbaks till sommarstugan och sedan var det skönt att stå länge i duschen efter ett ganska rejält dagsverke. Nästa runda blir väl 600km? Någon som hänger på?

/The Dictator, Ingvar

Facebook Comments