Så var det dags att fira Sveriges nationaldag och vad kan bli bättre än att i fint och vackert sommarväder cykla en sväng med SUMO. Sagt och gjort, vi anmälde oss till Slottsturen som Stockholms randonneurer arrangerar, en runda som sägs bjuda på en massa slott och finfika på kontrollerna. Det senare skulle under dagen visa sig bli ganska decimerat.

Samlingen på CirkleK var rena randonneurpropagandan med ett 70-tal cyklister och flera av oss morsade på kompisar vi lärt känna från tidigare rundor – kul! Vi SUMOs som var med var The Lightweight Lizard, El Gringo, The Joker samt The Dictator. Vi susade sedan iväg strax efter 0900 vid gott mod och lagom motvind söderut i en enormt stor klunga. På den breda vägen ner mot Vagnhärad gick det ganska utmärkt att köra i två led och det blev någon form av tvåpar, dvs cyklisterna längst fram byttes av med någon minuts mellanrum. Några var dock extra starka eller behövde en genomkörare innan VR om två veckor så de låg och pressade länge i täten. Det blev också lite ojämn fart emellanåt vilket inte är ovanligt när så många cyklister som inte kört tillsammans tidigare skall cykla ihop.

Kilometrarna konsumerades i hög takt och plötsligt såg vi skylten för Nynäs Slott. Jag tramsade till det lite och spurtade om täten på klungan och svängde av som första gubbe. Framme vid slottet grupperade ungdomarna sig och tog stämpelbilder med sina mobiler. (Alla under 50 år är ungdomar i min värld). Solen sken och det var rena idyllen.

Upp på cyklarna och ut på stora vägen igen. Nu blev det lite utdraget för ingen hade väl egentligen koll på om alla var klara för avfärd från slottet. Vi SUMOs hade dock läget under kontroll och samtliga fyra var med i täten. Efterhand anslöt sig fler och fler till gänget och vi blev väl 10-15 ungefär som nu körde norrut i den fina medvinden. Marschtempot var högt och på raksträckorna låg vi med lätthet en bit över 40km/h. Dock var det inte så lätt för alla för i några uppförsbackar tunnades gruppen ut en del. Själv kände jag att tempot var jäkligt kul men lite för hårt ibland för mina otränade ben men det var bara att hänga i så gott det gick.

Vi dundrade på och plötsligt, efter 90km, kom vi till Gnesta där vi drog in på en mack för vattenpåfyllning. Det gick sådär för de höll på och serva något på toa. Någon hann dock handla något innan vi körde vidare. Någon finfika verkade gruppen tycka var onödigt och ingen verkade ha tagit fasta på det här med jordgubbar och bubbel.
En stund senare gled vi upp till Södertuna slott för nästa stämpelkontroll. Nu hann någon i alla fall pinka innan vi körde vidare norrut.

Farthållningen gick ner lite när vi körde på en mindre väg förbi Skottvångs gruva. Där finns en del kul sevärdheter och även en mycket lokal musikrestaurang. Det hann vi dock inte kolla på utan fortsatte norrut. I Åkers styckebruk hände det som jag befarat, en massiv krampattack i båda låren. Gick inte att böja benen alls utan bara smärta. Nu hade jag haft krampkänning ganska länge så jag blev väl egentligen inte förvånad. Det var bara att rulla till sidan och se klungan på 10 pers fortsätta sitt susande norrut.

För en gångs skull yttrade jag en svordom och försökte stretcha benen. Det gick över ganska fort och jag gled upp på cykeln igen och trampade försiktigt. Men se där – två av mina SUMObröder kom åkandes från andra hållet som en räddningspatrull. Snällt, tusen tack! Sedan fick jag hänga i svansen när vi fortsatte. Fick en gel av The Joker och hoppades att det skulle hjälpa. Sportdrycken var slut för länge sen i värmen trots stora flaskor.

Vi trampade på genom Stallarholmen och jag satt och halvkved ibland i uppförsbackarna men i övrigt gick det fint. Vi körde in mot Mälsåkers slott men mötte inga cyklister. När vi tog stämpelfotot upplyste en snubbe om att vi var några minuter efter det första gänget. Intressant, vi hade bara tappat några minuter pga mig och eftersom man kör en liten cirkel innan spåret vänder tillbaks på samma väg hade vi missat dem.

Vi körde tillbaks till Stallarholmen och någon form av bensinmack där vi hoppades på mackor och korv. Inget sånt fanns till försäljning, inte ens drickyoughourt, men däremot stod tätgruppen där och hängde. Lite glass, en snickers och massor av vatten blev intaget.

Tätgruppen som nu inte var så stor längre drog iväg samtidigt som en del andra cyklister kom söderifrån. Vi drog lite senare och fick med oss The Lightweight Lizard och vår kompis Johan. Nu blev det motvind igen och den verkade blåsa väldigt byigt. Jag tog någon förning men tänkte på gruppens snitt så jag låg mest i svansen. När vi vänt österut mot S-tälje blev det bättre även om de långa backarna var tröga. Johan tog det lite lugnare och efter att vi kontrollerat att han hittade körde vi SUMOs själva.

I S-tälje blev det en del intressanta kringelikrokar i kringelstan innan vi var åter på CirlceK för en ordentligt fika för en gångs skull 😊. 200 kilometer var avverkade i ett för randonnörkretsar lite för högt tempo kanske men passande för SUMOs vanliga idé om hur det skall cyklas. Och det här med finfika kanske det blir en annan gång? Men kul var det!
/The Dictator
PS. Vi kom för övrigt inte så långt efter tätgruppen, även de kanske var lite möra mot slutet?