Sol, värme och cykeltävling. Bara det är tillräckligt för att det ska bli en riktigt bra dag. Att dessutom få vara med och utmana några av de starkaste H40-åkarana kändes riktigt inspireraande. Uppvärmningen var inget vidare, det sträckte på baksidan av låret när jag tryckte på lite. Uppsnacket är halva nöjet, dels taktiken med The Thunder och Tempo från Sumo och med alla andra som jag har cyklat med/mot tidigare.

Starten går och vi rullar iväg. Jag har som mål att hålla mig högt uppe i klungan. Undvika att köra på fel utbrytningar men vara beredd på att hänga på under andra halvan. Första två varven gick lugnt, så pass att kommissariebilen kom upp och klagade på farten. H50 var tydligen på gång att köra ifatt oss. Därefter blev det lite mer fart, jag hamnade själv i front vilket inte är taktiskt rätt men det rullade på i alla fall. I backen på andra varvet blev det en vurpa längst fram i klungan, själv lyckades jag precis få stopp men inget kul för de som gick i backen.

På varv fem så blev det lite mer aktiv körning. I motvinden försökte LaChemise gå loss och jag hängde på i baksuget. När det sedan bromsade upp igen så ökade Peter Lindkvist, Norrtälje takten och sedan såg jag att Kristian Stenhamn, SCK tryckte på ordentligt. Med två åkstarka cyklister framför och lite uppsplittrat bakom efter den tidigare stöten var det helt plötsligt läge att köra. Kristian tittade bak, och jag ropade – Kör! Ner i tempoställning och fullt tryck i förningen. Efter någon kilometer har vi fått sällskap av Niclas Näslund, CRT. Dessutom har vi en riktig lucka så nu är det all in som gäller. Vi samarbetar fint förbi målet. Jag kör kanske lite hårt uppför backen, men nu är fokus på att hålla fart och inte bli uppätna av klungan. Med både CRT och SCK i utbrytning så är det dock betydligt färre starka cyklister som kommer hjälpa till att jaga ikapp. Både Peter och Kristian har inte helt krispa ben efter backen så Niclas och undertecknad får göra största jobbet.

Kilometrarna tickar på och det tar hårt på benen. Även huvudet verkar fått syrebrist då jag trodde det var målgång när vi kom in för sista varvning. Inte så smart att slänga iväg flaskorna med en mil kvar i värmeböljan. Niclas matade på inför målet och jag gjorde mig redo spurta när jag hörde klockringandet – bara att ladda för ett varv till. Efter backen kom kommissariebilen upp och berättade att vi hade 45s på klungen. Hopp! Det kan ju hålla. Niclas höll upp tempot, Kristian tog några förningar till men Peter verkade lite tröttare. Ingen klunga syntes till när vi vek av på slutbenet och lite drygt 2km kvar. Alla tog var sin förning och sedan var vi framme vid slakmotan inför målet. Peter tände sin sista tändsticka, men blev direkt inplockad av Niclas med mig och Kristian bakom. Här borde jag långt tidigare positionerat mig bakom Kristian som mäter effekt i kilowatt. Mycket riktigt kom han farande, jag lyckades gå in på hjul, men det var alldeles för lite bana kvar för att kunna utmana. Tvåa – i SweCup! Helt klart min största framgång som tävlande cyklist.

Lite siffror: Vi låg i utbrytning i 23km/33min, Snittfart på nästan 42km/h, snitteffekt på 300w.

Best of Falkenloppet:

The uncut version:

Shinkansen