Det finns ju många spännande sätt att spendera somrar och semestrar på och semestern 2018 gick även den i detta tecken. Förutom att streckköra ner till alperna för att kolla TdF-etappen upp till Alpe d’ Huez som vanns av den blivande totalvinnaren Geraint Thomas, ett spektakel utan dess like som om ni får chansen någon gång borde försöka uppleva, så hade vi bestämt att undersöka pavén (kullersten för icke insatta) runtomkring Oudenaarde i Flandern. Flandern runt, eller Ronde van Vlanderen som belgarna säger är ju ett av de s k monumenten som går på våren, ofta under dåliga (regn, dimma, kyla och ibland t o m snöslask) förhållanden och dom vägarna vill man ju gärna undersöka😊.

 

Givetvis hade planeringen inneburit inhandling av diverse litteratur i ämnet såsom kartor, guider, mm samt givetvis ett besök vid Flandern Runt-muséet, också det i Oudenaarde.

Nåväl, förutom att ha lusläst ”A road cyclist’s guide to Belgium’s greatest cycling climbs” så hade kartor detaljstuderats och några ”fina” rundor hittats. Hade hittat tre så som det såg ut fina rundor som dessutom hade GPX-rutter tillhanda på en sajt, nedladdade och klart i god tid.

Vi hade bestämt oss för att bo i den närliggande staden Gent som är snäppet större än Oudenaarde för att om möjligt insupa lite belgisk kultur också så anländer dit en söndag strax efter lunch efter att ha lyckats hitta en cykelaffär för inköp av 28mm däck som jag antog skulle vara bra för att tackla pavén. Visade sig vara ett korrekt beslut. Så på med dom nya däcken och iväg på den ”blå loopen” som ”bara” är 78km.

Börjar med ett helt flackt parti utefter floden Schelde innan rutten svänger av till ruttens första backe, Oude Kwaremont, en liten nätt backe på 2600m med en snittlutning på 3,5% och en maxlutning på 12%, en lagom uppvärmning. Kommer ifatt ett annat par där han ser snabb ut och hon kör i kjol (ovan bibsen visar det sig😊). Ganska raskt inpå Oude Kwaremont uppenbarar sig Paterberg som inte är någon längre backe, 360m men med en snittlutning på 11,6% och maxlutning 20% och här blev det lite knixigare även om jag lyckades ta mig upp på min 32-klinga. En del halvtrixiga kortare utförskörningar senare dyker nästa utmaning upp, Koppenberg som vi faktiskt gått uppför något år tidigare och då undrade man ju om det överhuvudtaget skulle gå att cykla uppför detta ”monster” på 600m, 10,5% snittlutning, maxlutning 19% och rent bedrövlig pavé.

Jodå, även denna backe bemästrades men efter detta hade sällskapet fått nog och den blå loppen övergavs för lite flackare cykling som fick avsluta denna första dag i Flandern.

Nästa dag, måndag, var tänkt att avnjuta den ”röda loopen” vilket också gjordes i all ensamhet då sällskapet fått nog av belgisk pavé:-(. Nåväl, iväg till Oudenaarde igen och efter diverse irrande omkring på stan så lyckades cykeldatorn orientera ut mig på rätt rutt. Den här rundan skulle innebära ett besök till Gerardsbergen och den berömda Muur de Gerardsbergen som figurerat i många olika klassiska cykellopp i Flandern.

Muuren föregicks av ca 50km härlig cykling på den belgiska landsbygden som är mer kuperad än man kan ana, igenom diverse mindre byar med fantastiska hus byggda i företrädesvis sten. Muuren hade också bevistats tidigare, dock inte på cykel som nu. Muuren är en 1100m lång kullerstensbacke med en snittlutning på 7,5% och en maxlutning på 20% och väl upp på toppen står ett fint gammalt kapell. Nästan uppe på toppen finns ett fik där man kan avnjuta en cola och kolla andra cyklister som sakteliga stretar på uppför. Kort stopp och iväg och raskt möter man Bosberg, nästa kullerstensbacke som är en bred väg uppför, 1320m, snittlutning 5,5% och maxlutning 11%, den hittills snällaste backen faktiskt och här lyckades jag t o m knäppa några foton utan att stanna.

Vid det här laget, efter ca 65-70km började dagens äventyr kännas i kropp och knopp men eftersom man är på ”hemväg” så är det bara att gneta på och då jag vid det laget är uppe på en ås så vet man ju att det snart borde bära av en bit nedför och det gjorde det.  Brant utför på kullersten med ökande fart sitter jag med händerna knutna ovanför styret och funderar på om jag inte borde försöka komma åt bromshandtagen vilket dock visar sig helt omöjligt då det skulle varit detsamma som livsfara under de skakningar som kullerstenarna genererar. Lyckas i alla fall ta mig förbi även denna utmaning utan missöden och nu är det ”bara” hemvägen kvar. Närmar mig Oudenaarde och tänker att nu är nog dom svåraste partierna hanterade. Då dyker nästa utmaning upp, Eikenberg på 1250m, snittlutning 5% och maxlutning 10%. Eikenberg har faktiskt asfaltskanter på båda sidorna som då kändes ganska attraherande men inte kan man väl när man tagit sig till Flandern undvika den pavé som backarna erbjuder, såklart inte. Efter Eikenberg några mindre backar kvar och sen åter i Oudenaarde och avnjutning av en kall Leffe Blonde på torget, välförtjänt. Jokern – Flandern, 1-0!

Måndagens runda runt den röda loopen avnjöts i ett fint sommarväder men sol och runt 25 grader och jag kan nog inte ens föreställa sig hur det skulle kännas en kylig och blöt dag i början på april i de hastigheter som proffsen kör.

Skulle någon vara intresserad av att köra lite pavé i Flandern så bistår jag gärna med ytterligare information och litteratur.

/The Joker